Arkiv för kategorin i nöd och lust

Januarifebruaridepressionen

Jag är sjuk! Jävla katastrof.

Jag har tränat 45 minuter denna veckan, och det kommer säkert (inte) visa sig på vågen på måndag. Jag är dessutom hemma från jobbet. Stress är inte bra för fettförbränningen, det vet ni va?

Igår var det alla hjärtans dag och jag trodde inte direkt jag skulle få nåt. Men han överraskade mig rejält. Dock föll hans plan platt men den var väl genomtänkt fram till den delen där affären inte hade den plånbok jag ville ha. Velat ha i flera månader. En Marc Jacobs. Ovärderlig. Rosa.
Jag blev åtminstone otroligt glad över hans engagemang i alla hjärtans dag och i att få överraska mig. Och jag som gått och väntat på att han ska göra slut.

Det är något med januari och februari som gör oss alla nere. Förvirrade. Deprimerade.
Jag är lättad att vi börjar nå ett slut på dessa hemska tider så man kan börja må bättre snarast.

Jag fyller 25 i mars dessutom.
Eeek.

Annonser

Lämna en kommentar

Betydelselösa små tårar

Herregud. Ibland kan man.. Nej. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här.
Rätt och slätt så hänger just nu två av mina vänner, den bästa och en exbästa. Dessa två maler på om hur mycket de stör sig på varandra, till mig, bakom varandras rygg såklart. Den ena har jag själv tagit avstånd från pga vissa beteenden. Nåväl. Tjejer som dom är umgås dom nu alltså. Lite i smyg sådär. Kan bara gissa varför det är så att jag får reda på det av en slump varje gång. Idag ringde jag bästa och frågade om vi skulle ses (vi tränade i morse) och göra nåt ikväll och då var hon på väg till exbästa. Eh oj. Förra gången var det samma sak. Nu låter det såklart hemskt löjligt för den som läser, och när jag läser detta igen kommer jag inte komma ihåg hur jag verkligen känner och tycker om detta, men fy fan.
Grejen är den att jag kanske inte är lika mycket med bästa som när vi bodde ihop. Naturligtvis? Men betyder det att man måste börja hänga med någon man egentligen inte gillar och sen inte nämna något om det…? Eller varför frågar man inte om jag vill följa med?
Det låter säkert som ren svartsjuka men nej, jag är egentligen sårad.
För jag vet hur mycket dom pratar om varandra när den andra inte är med, så jag kan gissa mig till hur dom pratar om mig när inte jag är med. Och sånt där får man aldrig verkligen veta. Om man inte har 100% tillit till någon och den genen fick inte jag. Jag känner för att inte prata med någon av dom mer. För jag har lagt ett löfte till mig själv, nu får det räcka. Det måste vara givande! Jag har många lösa trådar till vänner och få jag väljer att ha nära. För jag tänker inte ge 100 till någon som inte ger mig 100 tillbaka.
Äh fyfan. Jag trodde helt enkelt inte att bästa var den som var den och nu var hon den och jag känner mig utelämnad, sårad och naken. Ensam.

Hoppas du inte läste hela texten för den är till för mig och ingen annan.

Lämna en kommentar