Arkiv för februari, 2013

Tjock

Åt en citronpaj. Magen svullnade upp och idag säger vågen +1. Rätt åt mig.
Träningsvärken sitter som en smäck idag med, igår bodypumpade vi ju.

Nu ska jag bli av med de här jäkla kilona.

Annonser

Lämna en kommentar

Resultat

Okej, så guess what? Det har kommit in ett resultat.

– 0,9% fett
-1 kilo
54 kilo muskler (vilket hon tyckte var en fin muskelmassa)
Och … *trummor* -10 cm i navelhöjd. Dom här centimetrarna mätte jag för några månader sen och då var dom fortfarande kvar. Så vem vet vad som har hänt.. Nåväl. Snacka om att jag blev förvånad. Och glad! Så in i bänken.

Fyra veckor kvar till 25. Exakt.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Januarifebruaridepressionen

Jag är sjuk! Jävla katastrof.

Jag har tränat 45 minuter denna veckan, och det kommer säkert (inte) visa sig på vågen på måndag. Jag är dessutom hemma från jobbet. Stress är inte bra för fettförbränningen, det vet ni va?

Igår var det alla hjärtans dag och jag trodde inte direkt jag skulle få nåt. Men han överraskade mig rejält. Dock föll hans plan platt men den var väl genomtänkt fram till den delen där affären inte hade den plånbok jag ville ha. Velat ha i flera månader. En Marc Jacobs. Ovärderlig. Rosa.
Jag blev åtminstone otroligt glad över hans engagemang i alla hjärtans dag och i att få överraska mig. Och jag som gått och väntat på att han ska göra slut.

Det är något med januari och februari som gör oss alla nere. Förvirrade. Deprimerade.
Jag är lättad att vi börjar nå ett slut på dessa hemska tider så man kan börja må bättre snarast.

Jag fyller 25 i mars dessutom.
Eeek.

Lämna en kommentar

resultat och hemläxa

Jag är inne på min tredje dag av träningsvärk. Idag kan jag åtminstone ta mig upp och ner för trapporna i normal takt. Men det gör fortfarande ont såklart.

Okej, så min dom hos PT då. Jag äter för lite, veterligen. Så jag ska lägga till två mål till om dagen. Fair enough. Sen så kom hon också fram till att jag inte behöver göra extra allt hela tiden. Stress är ju en stor faktor. Lära sig säga nej. Den har vi alla hört. Så jag ska försöka få in tre pass på gångbandet men det behöver inte vara en timme varje gång, en halvtimme går också bra. Och tre gruppass. Ni som kan räkna får detta till sex pass i veckan. Vilket är jättebra för mig. Sen ska vi försöka ses måndagar, vilket ju blir ett pass till. Så då är frågan. Vad hoppar jag över? Rullbandet, vilan eller gruppass?

Än så länge har jag inte gått ner ett kilo dock. Och till nästa måndag så vill hon att jag ska ha gått ner 1-2. Jag tror inte det kommer hända. Men vi får väl se. Jag gör min läxa iallafall. Inget vin, inga läsk (diet eller vanlig) och INGET fusk matmässigt.

Nu, på min lediga, stressfria dag, så ska jag städa hela huset och hinna med en promenad. För jag tänker då inte utsätta mig för stressen det innebär att ta sig in till stan med buss just idag. Nej. Jag ska gå ute i det fria.

 

Lämna en kommentar

Betydelselösa små tårar

Herregud. Ibland kan man.. Nej. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här.
Rätt och slätt så hänger just nu två av mina vänner, den bästa och en exbästa. Dessa två maler på om hur mycket de stör sig på varandra, till mig, bakom varandras rygg såklart. Den ena har jag själv tagit avstånd från pga vissa beteenden. Nåväl. Tjejer som dom är umgås dom nu alltså. Lite i smyg sådär. Kan bara gissa varför det är så att jag får reda på det av en slump varje gång. Idag ringde jag bästa och frågade om vi skulle ses (vi tränade i morse) och göra nåt ikväll och då var hon på väg till exbästa. Eh oj. Förra gången var det samma sak. Nu låter det såklart hemskt löjligt för den som läser, och när jag läser detta igen kommer jag inte komma ihåg hur jag verkligen känner och tycker om detta, men fy fan.
Grejen är den att jag kanske inte är lika mycket med bästa som när vi bodde ihop. Naturligtvis? Men betyder det att man måste börja hänga med någon man egentligen inte gillar och sen inte nämna något om det…? Eller varför frågar man inte om jag vill följa med?
Det låter säkert som ren svartsjuka men nej, jag är egentligen sårad.
För jag vet hur mycket dom pratar om varandra när den andra inte är med, så jag kan gissa mig till hur dom pratar om mig när inte jag är med. Och sånt där får man aldrig verkligen veta. Om man inte har 100% tillit till någon och den genen fick inte jag. Jag känner för att inte prata med någon av dom mer. För jag har lagt ett löfte till mig själv, nu får det räcka. Det måste vara givande! Jag har många lösa trådar till vänner och få jag väljer att ha nära. För jag tänker inte ge 100 till någon som inte ger mig 100 tillbaka.
Äh fyfan. Jag trodde helt enkelt inte att bästa var den som var den och nu var hon den och jag känner mig utelämnad, sårad och naken. Ensam.

Hoppas du inte läste hela texten för den är till för mig och ingen annan.

Lämna en kommentar

hittvingad

Jag brukar oftast vara hemlig med mina bloggar. Bland dom jag känner alltså. Men jag ser ju själv alla vänner på Facebook som länkar sina bloggar till höger och vänster. Varför kan inte jag det?

Jag sa till min sambo att jag ska nog börja blogga. Ja gör det, så du kan tjäna lite pengar på den.
Är det så vi ser bloggen idag? För några år sen var det ett sätt att provocera på, uttrycka sina känslor, svartmåla alla i sin omgivning. Men nu är det ju trots allt så att halva ”Hänt extra” och ”Bild” handlar om bloggare.

Nåväl, tjäna några pengar lär jag aldrig göra. Jag har ju, som ni alla märkt, inte drivkraften eller disciplinen. Kommer han fråga mig om adressen tror jag inte att jag kommer ge han den. Då kan jag ju inte skriva om våra dåliga perioder, utan bara de bra. Hur kul är det? Då börjar man snart jämföras med blondinbella där allt är guld och gröna skogar hela tiden. Kul vid första anblick att slippa allt gnäll. Men sen blir det lite plastic fantastic över det hela. Icke trovärdigt. Dvs. inte intressant i längden.

Skitsamma, jag kände inte för att blogga nu egentligen, det var mer att jag sa det till honom. Känner mer för att läsa. Jag har inte läst bloggar på säkert ett halvår. Mycket att ta igen. Mycket att lära sig.

 

Lämna en kommentar